Afrikanska Mästerskapen 2019

Av
Uppdaterat: juni 25, 2019


Turneringen skulle egentligen spelats i Kamerun men på grund av flera faktorer – där den officiella var brister i infrastrukturen – flyttades hela mästerskapet till Egypten och därför är det en stor chans att faraonerna står som vinnare när finalen spelas 19 juli.

Just Egypten har flest titlar i den här kontinentala tävlingen där spelkvalitén kan variera väldigt mycket. Inte sällan ser vi rent komiska insatser. Inte för att spelarna är dåliga eller tar det på mindre allvar, men strukturella brister orsakar tyvärr en del som ter sig rent ut naivt. Det är samtidigt en av anledningarna varför turneringen är har sin stora charm och är väl värd att se. När en försvarare cykelsparkar bollen i eget straffområde för att rensa bollen och bryta ett anfall, kan man inte annat än le.

Abedi Pele, Nkwono Kanu, George Weah, Samuel Eto’o, Roger Milla, Didier Drogba, Yaya Toré, Jay Jay Okocho. Listan kan göras väldigt långt på fantastiska spelare som deltagit i Afrikanska Mästerskapen och snabbt fått en adress i någon av Europas storklubbar. Flera av dem tongivande där exempelvis liberianska George Weah tilldelades åtråvärda Ballon d’Or som Europas bästa spelare och idag leder sitt land som sittande president.

Afrikansk fotboll är inte längre underskattad. Det har gått många år sedan 1974 när Zaire kördes över av Jugoslavien med 9-0 i sin VM-grupp. Idag är det ingen som önskar sig en afrikansk nation när VM-grupperna lottas. Snarare vill de undvikas eftersom man aldrig riktigt vet hur de skall tas. Med sin totalt respektlösa fotboll och fantastisk talang på många positioner är de oberäkneliga och en månad med Afrikanska Mästerskapen understryker enbart detta. När Algeriet ställs mot Kenya är det en omöjlig match att tippa. Nordafrikanerna har deltagit i flera VM och även stått för en del sensationella resultat, Kenya har aldrig spelat ett VM. Men det struntar de senare i och resultatet kan bli vilket väderstreck som helst.

Tillfället att se nationer man annars inte så ofta stöter på är en av de stora anledningarna att ratta in för några matcher. De olika spelstilarna en annan. Vi tenderar att baka ihop Afrika som en enda homogen entitet men det finns naturligtvis stora skillnader inte bara mellan länder, även inom länder. Att Nigeria så ofta har haft interna konflikter under sina landslagssamlingar beror på olika fraktioner – Yoruba, Igbo, Kanuri – som stått mot varandra och bråkat om strunt istället för att gå ut 100 % eniga. Man kan bara gissa hur de hade presterat med sina bästa generationer om den här typen av distraktion hade undvikits.

Att enbart ta en titt på skillnaderna mellan nordafrikanska fotbollen och den från söder om Sahara är intressant nog. Det går en skiljelinje där någonstans mitt i kontinentens stora ökenområde. I norr spelas en fotboll närmare Brittisk Europeisk. I söder spelas det mer en som liknar variation av samba. Bägge med sin egen unika krydda.

Hemmaplan har alltid en avgörande roll i den här sortens turneringar och särskilt mycket så när en redan stark nation får spela inför hemmapublik. Därför är det nog så att Egypten tar hem det och får lyfta pokalen i juli.

Related Posts