Curlade barn sätter inga skott i krysset

Av
Uppdaterat: oktober 16, 2017


Det är en urbota korkad åsikt att barn som spelar fotboll eller ishockey skall göra så upp till en viss ålder utan matchresultat, tabeller eller annat som kan orsaka ledsna miner hos det förlorande laget eller de som är mindre begåvad inom idrott. Det är också typisk detta land just nu, där minsta lilla risk skall beaktas och stävjas med dumheter till regler. Det är också en farlig utveckling där man missbedömer och underskattar hela grupper av människor, vad de är kapabla till. Barn är tveklöst en grupp av människor.

Att ta bort matchresultat och tabeller för tioåringar som spelar fotboll är lika befängt som att ta bort ribban för barn som valt att träna höjdhopp. Vad är poängen? I själva definitionen för lagidrott ingår att göra mål och att de med flest vinner matchen. De föräldrar som oroar sig för att deras barn skall få bestående men kanske skall övertyga sina om att ta upp en annan idrott. Någon motionssport där man kan dansa runt på en äng likt Ida med sin sommarvisa, eller parallellhopp på studsmatta. Men först och främst skall dessa föräldrar hålla sig bort från idrottens sidlinjer. De kan curla sina barn fram och tillbaka, men stå där kräva att poängsystem skall tas bort, det kan behålla sina krav inom egna hemmets väggar.

För sanningen är den att barn behöver detta reglerade och ganska milda tävlingsmoment i sitt liv tidigt. Idrott har genom alla år förespråkats som ett fantastiskt redskap för att stävja annat; att barn hänger för mycket framför teven eller bara hänger på gatorna utan vettiga mål. Livet i västvärlden är en enda stor tävling från det man börjar skolan tills man går i pension och att ta bort den prövning och övning som oskyldig idrott ger, det är att ta bort en mycket vettig förberedelse inför de mycket större och mer omvälvande motgångar man kommer råka ut för i livet när barndomens oskyldighet utan krav på större ansvar är förbi.

Att barn själva inte skulle bry sig om resultat eller tabeller då de spelar match är egentligen ett hån mot barn i stort. Barn tävlar redan från dagen de kan krypa. Vem har inte gått förbi ett vanligt dagis och sett hur ungarna kutar runt sandlådan för att se vem som hinner först? För barn som spelar regelbundna tävlingsmatcher, tar man bort matchresultat, målskyttar och tabeller vågar åtminstone underskriven slå vad ganska mycket att de håller reda på detta själva ändå internt. Och försök ta ett av dessa barn som spelar fotboll, köra hem det och berätta att spelet till Playstation har blivit utbytt; det finns inget EA Sports FIFA längre på rummet där varje resultat är livsviktigt för barnet, istället har de fått en ny version där alla matcher slutar utan resultat, alla spelare har samma ansikte, samma höjd, samma spelarbetyg och alla får medalj på slutet. Det är bara att försöka sig på det spelet i Julklapp så kan vi se hur brett leende barnet levererar.

Det mest konfunderande med dessa vuxna som förespråkar resultatfri barnidrott är deras övertygelse om att de gör barn en tjänst, när de i själva verket gör det motsatta. Curlar sönder dem. Som om det inte räckte att dagens generation får skjuts till och från varje träning, vad är nästa steg? Att farsan kör runt dem på cykelns pakethållare i backlinjen under match så att de slipper springa själva och ta ut sig?

Bort med dessa föräldrar från sidlinjen. De är lika olämpliga som de föräldrar vilka står och skriker likt galningar, pressar barnet bortom förnuft. Vad denna falang hela tiden verkar glömmer när de vill förespråka resultatfri idrott, det är att fråga barnen. Varför skall vuxna debattera det i teve, i tidningar och social media? Varför frågar de bara inte barnen och låter dem själva avgöra? De har faktiskt en egen hjärna och en egen vilja.

Zvonko, Kompistips