Full pott för England

Av
Uppdaterat: maj 14, 2019


För den som sitter på lokal med vänner och väntar på avspark i en match kan listan ovan vara ett sätt att fördriva tiden. Städerna har något gemensamt och Madrid är den senaste i raden. Det kan vara en ledtråd om frågan ställs inför nästkommande final i Champions League, som spelas i just Spaniens huvudstad.

Det är helt enkelt städer vilka stått som värd för finalen, där bägge finallagen varit från samma land. Det har skett några gånger och i år ställs alltså Liverpool mot Chelsea. Inte nog med det, ännu längre österut i Azerbajdzjans huvudstad Baku spelar Chelsea final mot Arsenal i Europa League och det är därmed första gången samtliga finalister i de två Europeiska cuperna är från samma land.

Det närmaste fram till i år då ett land varit såhär dominant var 1990 när Italien hade fyra finalister. Dock i tre olika cuper där den numer nedlagda Cupvinnarcupen togs hem av Sampdoria på övertid. En final som spelades i Göteborg. Förlagan till Champions League, Europacupen, togs hem av Milan. Och förlagan till Europa League, Uefacupen, togs hem av Juventus där ärkerivalen Fiorentina fick se sig besegrade.

I samma andetag som det stod kart att alla finalister var från England den här säsongen rivstartade spekulationerna om huruvida fotbollens maktcentrum flyttat dit. Det slår aldrig fel. Plötsligt anser tydligen en hel del att världsordningen har ändrats där man kan förvänta sig flera år av något slags herravälde med Premier League på tronen. Det saknas bara att England tippas som mästare i både nästa EM och VM. Men riktigt så svänger inte fotbollsvärlden.

Visserligen har det flera gånger genom historien visat sig att då klubbfotbollen i ett land når internationella framgångar, går det riktigt bra även för landslaget. Men det har lika många gånger visat sig att så behöver alls inte ske och man skall nog inte koppla ihop framgångar i klubbfotboll allt för starkt med succé för landslaget. Och att dra förhastade slutsatser om given flerårig total dominans vad gäller ett lands klubbar i de Europeiska cuperna, det finns inget fog för detta.

Vi har sett helitalienska finaler, heltyska och helspanska. Inget av dessa länder har plötsligt börjat prenumerera på samtliga fyra finalplatser flera år i rad. Spanien är de som varit närmast att skapa någon form av dynasti i den här kategorin. Både 2014 och 2016 mötte Real Madrid sin lokala rival Atletico Madrid i Champions Leaguefinal, samtidigt som Sevilla spelade final i Europa League. Och visst är det någon form av dominans när ett spanskt klubblag – från 2014 till 2018 – tar hem den förnämsta av internationella klubbtitlar, samtidigt som ett spansk under samma period tar hem den näst finaste fyra gånger av fem. Att det nu skulle svänga över till engelsk period med liknande resultat är inte lika rimligt. Samtidigt är det passande att just finalen i CL spelas i Spanien.

Hatten av för den engelska klubbfotbollen. De har presterat lysande detta år där vi fått bevittna en av de bästa säsongerna på länge. Kanske någonsin. Med två klubbar som slogs om titeln ända in i sista omgången och till slut endast en poäng skiljde dem åt. Där andraplacerade Livepools 97 poäng skulle gjort dem till segrare vilken annan säsong som helst. Att ha fyra finallag i cuperna är givetvis inget mindre är en bragd. Även om det på sätt och vis är lite tråkigt. De internationella cupernas stora charm ligger trots allt i att klubbar från olika länder gör upp.

/Zvonko