Han dansade en sommar

Av
Uppdaterat: januari 31, 2018


Det måste vara mäkta frustrerande för en klubb att spendera enorma summor pengar på en mycket lovande spelare och den senare visar sig vara något av en dagslända. Naturligtvis är VM i fotboll en föreställning som varenda scout, varenda klubbdirektör och varenda tränare håller koll på. Lyckas man i VM är chansen stor att ett lukrativt kontrakt från en större klubb genast slängs fram.

Den här formen av oförutsägbara dippar hos spelare sker naturligtvis även vid värvningar som inte har med VM att göra, men det brukar inte vara lika mycket pengar involverade och då det ändå är brukar det oftast handla om oturliga skador eller möjligtvis problem med acklimatisering i nytt land eller ny liga, och det brukar då gå att få tillbaka en del av investeringen genom vidareförsäljning.

Med VM-spelare som plötsligt från ingenstans presenterar sig fenomenalt tenderar det att vara värre och det är underligt hur många storklubbar plötsligt frångår sin annars mycket noggranna värvningsstrategi, helt hastigt rycker i spelare de egentligen endast sett i några matcher och faktiskt i en miljö som är ojämförbar vad gäller motivation. Man spelar den största turneringen i världen, för sitt land och med enbart landsmän. Hur många gånger har vi inte sett hela lag höja sig då?

Senegalesen El-Hadji Diouf är ett praktexempel på spelare som dansade en sommar och aldrig mycket mer.

Att han blev framröstad som Afrikas bästa spelare 2002 berodde till stor del på hans delaktighet i att ta sitt Senegal förbi åttondel innan man blev utslagna av Turkiet på övertid. Men vad som fick Liverpool att slänga upp £10 miljoner och ge honom en astronomisk lön förblir ändå en gåta. Diouf – som trots allt är anfallare – gjorde visserligen mycket för sitt lag i VM 2002 och var betydande, men han gjorde aldrig något mål och där borde varningsklockorna ha börjat ringa. Liverpool inräknat har El-Hadji Diouf spelat för nio olika klubbar och bara mäktat med 21 mål totalt. Ändå lyfter han i sin nuvarande klubb en lön på £30,000 i veckan. Det är ganska skapligt för en dans en sommar.

Kameruns Roger Milla är antagligen det mest kända exemplet på den här typen av korta karriärer och världskändis över en natt då han blixtrade in mål under VM 1990. Knappt någon visste vem han var, ingen fick reda på hur gammal han egentligen var. Själv hävdade han drygt 30 år men det gick rycket om att snarare var 40 år, vilket inte gjorde hans prestation den sommaren mindre imponerande.

Italiens Salvatore Schillaci är ännu ett exempel från VM 1990 där han vann skytteligan. Genast var Juventus framme och köpte honom men Toto började ganska snabbt lida av psykiska problem på grund av måltorka och prestationsångest, så var den sagan slut.

Det finns många fler exempel på spelare som blivit bland de mest eftertraktade under ett VM tack vare sitt stora genombrott, men där det visar sig att klubben som värvat dem har dragit en riktig nitlott. Jag ser av helt egoistiska skäl gärna en sådan spelare dansa under VM i sommar om det innebära att Sverige tar sig till semifinal.