I Galletti

Av
Uppdaterat: november 28, 2017


Med närmare 400,000 invånare är Bari långt ifrån en av Italiens största städer, inte heller är det någon landsortshåla. Nia på listan över Italiens folkrikaste ligger den långt före städer som Udine och Bergamo. Men varför lyckas Udinese och Atalanta hålla sig kvar i högsta divisionen och spela stabilt, medan Bari hankar vidare?

Galletti betyder tupp på italienska och smeknamnet har klubben fått efter tuppen i klubbmärket. Säsong efter säsong fortsätter den där ”gallettin” att gala från läktaren med förhoppningen att klubben skall ta sig tillbaka till högsta divisionen, men det vill sig aldrig riktigt för den klassiska föreningen från Apulien. Grundade 1908 av – likt så många andra italienska klubbar – en samling utlänningar så tillhör Bari stommen i de som en gång etablerade ligafotbollen. Men under alla dessa år är det en seger i obskyra Mitropa cup som räknas till den största bedriften. En cup som spelades med början sent 1920-tal mellan central- och sydeuropeiska klubbar av andrasortering och vilken numera har upphört.

Grundarna var en salig blandning av schweizare, tyskar, österrikare, fransmän, engelsmän, spanjorer och vi har sett egna spelare som Yksel Osmanovski samt Daniel Andersson bära tröjan. Men trots att de producerat riktigt vassa spelare från egna ungdomsled, bland dessa Igor Protti, Nicola Ventola, Gianluca Zambrotta, Antonio Cassano, Leonardo Benucci och Diego de Ascentis, har de inte lyckats hitta formeln för att ta sig upp till Serie A och etablera sig långsiktigt.

Det är en ganska fascinerande uppgift att försöka ta reda på varför Bari med närmare 400,000 invånare inte kan producera ett stabilt Serie A lag när Bergamo med hälften så många invånare och Udine med en femtedel så många kan. För att inte nämna Chievo som klamrar sig kvar år efter år trots att där bara bor 4,500 invånare. Vanskötsel av klubben är ett av svaren för de senare decennierna och kanske började det djupa fallet då man 1991 köpte loss David Platt för (på den tiden) rekordsumman 5,5 miljoner pund.

Inför VM 1990 som hölls i Italien byggdes en hel del arenor om eller upp i landet. Bari fick med Stadio San Nicola en toppmodern anläggning som har en kapacitet på 60,000 åskådare och framtiden såg mycket ljus ut. Men redan 1992 – trots köpet av Platt – var de tillbaka i Seria B igen. En resa som klubben gjort åtskilliga gånger sedan den grundades och där större delen av tiden tillbringats i de lägre divisionerna.

Säsongen 2013-14 verkade Bari vara på väg att hitta tillbaka. Man hade tagit sig till Seria B play-off och slog ut Crotone i kvartsfinalen. I nästa omgång väntade Latina och ett fullpackat San Nicola med 50,000 förväntansfulla fans fick se sitt lag slås ut på målsnöret. Det var egentligen en bedrift i sig att locka 50,000 åskådare, när publiksiffran i många matcher under samma säsong låg på under tusen.

Bari är en ganska sorglig berättelse inom italiensk ligafotboll och den blir särskilt sorglig när laget spelar inför några tusen på en arena som tar 50,000. Men nu kan de möjligtvis vara på väg tillbaka efter flera konkurser och ägarbyten. Klubben toppar Serie B och för oss som följer italiensk ligafotboll regelbundet välkomnar vi dem gärna. Staden förtjänar ett lag i den högsta divisionen.

/ Zvonko, Kompistips.se