Kultpersoner i sport Del 1

Av
Uppdaterat: februari 22, 2018


Olympiska spelen pågår för fullt och här finns mycket att spela på vilket vi annars kanske inte lägger särskilt många vad på. Det finns säkert de som följer curling fanatiskt, eller puckelpist, men när får dessa faktiskt chansen att lägga några kronor på vinnaren i dessa sporter? Nå, under månaden då Olympiska spelen pågår ges den chansen.

Personligen har jag under senare år känt mig något mindre intresserad av sport generellt. Antagligen för att det finns så mycket av den överallt idag. Den finns där lättillgänglig på många olika plattformar, inte minst Internet, men vem bryr sig vad jag tycker. Olympiska spelen är en enorm tillställning och de ger oss alltid minst några minnesvärda ögonblick vilka även de som säger sig hata sport mest, inte kan undvika att medge dessa stunder var fenomenala.

Ett sådant ögonblick involverade australiensaren Steven Bradbury och det har satt sig i historien som ett episkt ögonblick.

Bradbury tävlade i short track – en gren vilken bäst kan beskrivas som speedway på skridskor. Fyra åkare svingar sig runt, runt en liten oval i hög hastighet och där finns inte mycket utrymme för misstag. Ett enda felskär under dessa få varv skickare deltagaren ut ur loppet. Har man väl fallit, ja då finns det inte en möjlighet i Hades att man kan hinna ikapp.

Salt Lake City stod som värd för vinter-OS 2002 och Bradbury hade lyckats nå kvartsfinalen. Man skall ha i åtanke att Australien inte är särskilt kända för sina vinterolympiska atleter men Bradbury hade faktiskt ett olympisk brons i denna gren sedan tidigare då han var med i laget som placerade sig trea i Lillehammer 1994. Men att han skulle vinna e individuell medalj åtta år senare, ja de oddsen var höga.

Bradbury slutade trea i kvartsfinalen 2002 och var utslagen (endast de två bästa går vidare) men de olympiska gudarna ville annat och den regerande mästaren Marc Gagnon diskvalificerades varför platsen i semifinalen gick till Bradbury. I semifinalen låg Bradbury överlägset sist, bakom de övriga tre, vid vissa tillfällen nästan ett helt varv efter. Men framför honom föll plötsligt ledaren och han drog med sig de andra två i fallet. Bradbury skrinnade nonchalant förbi dem alla som om han vore åkare i en Disneyfilm, och tog sig till final.

Fyra skrinnare, en kort bana, det är final. Att Bradbury ens är med var en stor överraskning men det som följde kom att bli ett av de mest minnesvärda olympiska ögonblicken någonsin.

Nästan som en repris av seminfinalen så ligger Bradbury överlägset sist med de tre övriga långt framför och nu ville gudarna åter vara på australiensarens sida. För åter ramlade de tre framför honom i en massiv hög och studsade in i sargen, samtidigt som Bradbury nästan retfullt smet förbi och vann ett chockerande guld. Stunden då han tar emot sin medalj är oförglömligt eftersom killen var ett enda stort leende och skakade på huvudet som om han drömde. Hans insats har till och med gett namn åt uttrycket ”att lyckas med en Bradbury” vilket ni kan gissa vad man presterat då.