Låt damfotbollen leva sitt eget liv

Av
Uppdaterat: juni 13, 2019


Fokus är inte synonymt med målmedvetenhet, men det ligger där i häraden närbesläktat. När Carolina Klüft tävlade och var som bäst, då hoppade hon inte högst, längst eller sprang snabbast. Hon kunde aldrig vinna ”riktiga” finalen i OS på 100m, längdhopp eller häck. Kanske om hon hade fokuserat på en av grenarna redan i ungdomen? Då är jag övertygad att hon hade varit bland de absolut främsta, om hon prickat rätt i val. Men nu valde hon inte det, och hon blev en av idrottsvärldens legender.

Det finns få svårare inom idrott än mångkamp. Det finns få andra sporter där du skall vara så versatil för att lyckas. Det finns nog inget annat inom denna lek idrott vi upphöjt till yrke som kräver lika mycket fokus. Från ett ögonblick till nästa skall du aktivera helt andra muskler och färdigheter. Från ena stunden till nästa skall du växla mentalt så att kroppen skall prestera maximalt, annorlunda. Det här var Carolina Klüfts största styrka. Hennes gudabenådade förmåga att hitta fokus. Vem minns inte bilderna på hela hennes aura som utstrålade detta inför ett lopp, inför ett hopp eller inför ett kast?

Fokus.

På samma vis ligger det en kollektiv möjlighet att vinna. Det finns ingen med välfungerande dentriter, synapser, axoner eller myelinskidaer som hackar på damfotbollen.
De som gör så är tragiska, och låt oss vara ärliga här nu; den stora majoriteten bryr sig inte om damfotboll, alls. Det kan låta nedlåtande men avvakta en aning innan detta gör dig ilsk. De flesta bryr sig faktiskt inte särskilt mycket om sport, alls, så som du och jag gör. Så låt oss reda ut detta i vettiga proportioner när vi sitter hemma på kammaren och kontemplerar.

Fotbollspelare är inte neurokirurger, och inte asfaltsläggare eller städare. Det finns inget obligatoriskt i att betala någon som vill leva på sin lek med boll. Fotboll är underhållning. Livsavgörande humanitära institutioner en välmående sund nation byggs på, där är fotboll eller annan idrott inte en av de byggstenar man kan räkna in som obligatoriska. Det är en hobby någon blivit så bra på att de kan få betalt för den. Att då gnälla om hur mindre vissa får betalt än andra för sin hobby, det är bara bitterhet och leva i någon sagovärld. Då är man verkligen indoktrinerad socialist där alla skall få lika mycket oavsett vad de gör eller hur många de lockar.

Om jag öppnar en pizzeria i Göteborgsk förort och det säljs tre pizzor om dagen där, då kan väl jag inte peka på McDonald’s i centrum som säljer för miljoner och gnälla; ”men jag förtjänar lika mycket på mitt konto, bara för att…”?

Om det kommer totalt 200,000 åskådare på matcherna i damernas hela Champions League alla matcher, då kan man väl inte jämföra det med herrarnas Champions League som drar 200,000 under en enda omgång?

Det är inte ojämställdhet som styr detta. Det är marknadsekonomi. Tillgång, värde i leverans, och efterfrågan.

Med det sagt, så finns det absoluta orättvisor. Varför ett nationellt förbund betalar sina kvinnliga spelare mindre än de manliga då landskamp eller större turnering spelas, är en. Det skall bara bort och vara lika. Men varför Messi tjänar mer än Marta, det får du ta med alla de som hellre tittar på Messi. Däribland väldigt många unga tjejer.

Fotboll, har blivit, den största och egentligen den vidrigaste formen av kapitalism där socialister omfamnat kapitalismen samtidigt som de tror sig kunna omforma den till sin egen kapitalistiska fördel. Nu är jag varken höger eller vänster eller liberal eller någon av de andra värdelösa etiketterna folk av outgrundlig anledning sätter på sig själva samtidigt som de tror sig vara åh så unika, men det är ett ganska intressant fenomen att beakta som neutral. Hur något av det mest kapitalistiska vi har på den här planeten, FIFA, UEFA, Olympiska Org, etc, hur detta förväntas vara socialt rättvist?

Nej, då är man ute och cyklar ensam på en tandemcykel och undrar varför ingen annan hjälper med i pedalerna.

Att jämföra sig själv med andra är en värdelös väg att gå om man vill höja sig själv. Att inspireras av andra är något annat. Men att hela tiden blicka mot grannens grönare välklippta gräs och klaga utan att klippa sitt eget, kräva grannen kommer över klipper ditt precis lika väl också, vad är det för inställning?

Nej, vad man gör är det som redan sker. Damfotboll har vuxit något oerhört. Det finns en aldrig tidigare skådad hausse runt den och ungar samlar deras klisterbilder i Paninialbum. Under en sommar när inga herrar spelar VM eller EM, låt damerna få skina och omtalas. Låt de få skapa sin egen historia, låt de få bli idoler och låt barn såväl som vuxna finna nya hjältar.

Detta gör man inte med indoktrinering. Detta sker av sig självt. Hur dumma och inskränkta vi människor än är i gemen, så är vi ganska bra på att hylla de som hyllas bör. Ingen jämförde Carolina Klüft med tiokamparen Daley Thompson, någon. Om media kan sluta nämna män i samma andetag som damfotboll så kommer fokus hamna på [trumvirvel] damfotboll och inte män. Den förtjänar att bli omnämnd utan oss gubbar.

De förtjänar total fokus.