Och så var de bara 8

Av
Uppdaterat: juni 28, 2016


När den största besvikelsen lagt sig över Sveriges minst sagt mediokra insats, tomheten i att några av de största slutar i landslaget börjat fyllas på med lite positivt igen (Nej, Hamrén, du räknas verkligen inte bland de största!), och när turneringen överlag känts ganska långt ner på rankingen över fotbollsmässiga upplevelser, då smäller det till två gånger på en och samma dag. Två lag lyfter mungiporna igen och man känner återförnyad angelägenhet, glädje samt lycka över att följa den här fenomenala sporten fotboll.

Italiens ledare Conte visar vilken genial taktiker han är och laget utan fixstjärnor för första gången på länge genomför hans instruktioner till fulländning. Slår ut ett favorittippat Spanien, regerande mästare som var totalt utmanövrerade i första halvlek, fick nosa på lite chanser i andra då Italien fullt förståeligt mattades, men så sätter Pellé in dödsstöten med en volley och detta nederlagstippade Italien ångar vidare i EM. Det har – med all rätt – dragits paralleller till VM 1982 och 2006 där Italien ansågs ha ett ganska medelmåttigt lag. Bägge de gångerna kom de in i turneringen med skandaler i ryggen. Knappt någon trodde på nationen. Men det verkar som att detta taggar italienare särskilt. Just i dessa ögonblick verkar de vilja visa världen – främst sig själva – att vinna fotbollsmatcher ligger i deras blod. 82 och 06 blev de världsmästare. De kan mycket väl bli Europamästare i år.

Och så lilla stora Island! Vad mer kan sägas än det som sagts ända sedan bragdmatcherna i kvalet? Vad mer kan tilläggas det som snurrar i omloppsbana runt jorden och dess internet? Hela världen vet nu vilka Islands fotbollsspelare är. Att England var usla, tränare Roy Hodgson verkade helt tafatt både i matchen mot Island och övriga under turneringen, det kan inte förringa vårt grannlands insats.

Lagerbäck är även han mästare på taktik. Särskilt på taktik där en underdog ställs mot en på pappret övermäktig motståndare. Han har en lång historia där han tagit det där övermäktiga på pappret, vänt bladet upp-och-ner, hittat svagheterna i det och lämnat som vinnare. Aldrig förlorat mot England på sju möten.

Nu sitter vi här med ledighet från EM några dagar, innan kvartsfinalerna spelas.

Polen mot Portugal

Wales mot Belgien

Tyskland mot Italien

Island mot Frankrike

Ingen går att räkna bort. Ingen. Inte ens Island. Många tänker säkert att nu, nu tar det väl ändå stop? Men minns att det var precis detta de flesta sa om Leicester i Premier League efter inledningsmatcherna. Man sa det vid juluppehållet, man sa det efter två tredjedelar av säsongen, man sa det när en handfull omgångar återstod och sista omgångarna serverade tuffast möjliga motstånd. Men man vann ligan trots allt kraxande. Kanske kan Island bli Europas Leicester. Varför inte?

Tyskland har aldrig vunnit mot Italien i tävlingsmatcher, alltid förlorat då man möts i direkt avgörande utslagsmatcher. Historien talar för Azzurri, men mer än det talar spelarnas fantastiska kollektiv i försvarsarbetet tillsammans med Contes enorma kompetens.

Wales har kommit över spöket och har kvalité att mäta sig med vem som helst, visar hjärta som få och kan vinna mot ett Belgien som har individuella kvalitéer antagligen större än hos några av de kvarvarande, men samtidigt har det väldigt kämpigt i kollektivet.

Portugal imponerar inte, spelar som vanligt mycket småfult, gnälligt och fegt. Om Polen bara kan visa mer mod än vad Kroatien gjorde finns möjligheten där för en fin skalp.

Är det tydligt vilka jag vill ha i semifinalerna? Bring it on!

Zvonko, Kompistips