Rött kort på läktaren

Av
Uppdaterat: August 28, 2017
englad_football_band_speltips

Hat är aldrig härligt och det är inget att skryta om. Hat orsakar ibland dödsfall och inom fotboll har vi sett så många onödiga. Heyselstadion 29 maj 1985 någon? Huliganer som drabbar samman, läktarvåld, landskamper mellan två nationer som varit i krig, ja det finns till och de som gått på en dejt och när den man mötte upp höll på ett vist lag så var den romansen över innan den ens började. Inte av hat mot henne eller honom som satt på andra sidan bordet, hatet mot den klubben som nämndes med kärlek och älskas att hatas. Säger man själva ordet hat flera gånger, eller skriver det som här så börjar varje normal människa inse vilken negativitet och ondska som finns i själva ordet. Det är kort, brutalt och mörkt i munnen bara man uttalar vokalen mellan de två konsonanterna. Men de finns befriande hat. Sorten som inte behöver betyda våld endast en mörk blick åt ett visst håll. Min sådan blick brukar riktas åt delen på läktaren där någon eller några envisas med att spela instrument istället för att bara se matchen.

Hat är kanske ett för starkt ord. Låt oss säga förakt. Men det är möjligtvis också ett för starkt ord. Låt oss bara säga att jag alltid önskar dessa personer skall få rött kort, utvisas från arenan och aldrig mer få vistas på en fotbollsmatch. Fram till dess hanterar jag det på så viss att ur djupet av mitt hjärta önskar jag deras lag förlorar med tvåsiffrigt.

IFK Göteborg har en sektion nere vid kortsidan där de mest hängivna står och dessa har min fulla respekt. De brukar skapa fantastiska tifo, står där match efter match, brukar stötta laget på träningar och åker på bortamatcher. Alla där har min fulla respekt, förutom de två som bankar på en stor trumma under hela matchen. Vissa matcher har jag önskat någon sprättar upp trumskinnet, viker ihop dem origamiskt och packar ner inne i respektive trumman som sedan rullas ut i Vallgraven vilken rinner förbi strax utanför Ullevi.

VM 2010 spelades i Sydafrika och det bestående minnet är inte från flera av matcherna. Själv brukar jag kunna komma ihåg ganska många matcher och resultaten i dessa. Minns till och med om någon fick rött kort. VM i Sydafrika förstördes fokus av förbannade vuvuzuelor som ljöd konstant på läktaren. Om det ens varit en mariachitrumpet eller en säckpipa, men det var inte ens en sådan. Det var en förbannad plasttuta med en enda enformig ton som; skulle ungen din envisats med att blåsa i den konstant hemma skulle du skickat barnet i säng utan kvällsmål och ingen TV på en månad.

Inför VM i Brasilien 2014 besannades en av mina drömmar. England brukar följas av ett band på dussintalet trummande, brasspelande värdelösa som de flesta bara föraktar. Även engelsmännen själva. De fick inte komma in på läktarna och spela. Många av oss gjorde en fanfar inombords och njöt med ett elakt flin som bara Kalle kan flina när han gjort något lömskt mot Hobbe.

Läktarsång är en sak, oavsett om det dras igång av en klackledare eller inte – jag avskyr dock klackledare med megafon in handen och ryggen mot planen – men instrument på läktaren och kampsånger inte värda namnet? Utvisning direkt! Fotboja på och kommer de inom en kilometer från arenan skall polisen åka genast med handbojor.

Zvonko, Kompistips