Sagan om konungens avsked

Av
Uppdaterat: May 30, 2017
totti_speltips_fotboll

I dagens fotbollsklimat där de rikaste klubbarna lägger beslag på de bästa spelarna är det uppfriskande med undantag. Vi lever i en era där lojalitet inte är särskilt vanligt, där den fetaste lönechecken och den största chansen till titlar i de flesta fall avgör hur en enskild spelare väljer att röra på sig. Sydamerikanska och afrikanska spelare flyttar till Europa för att tjäna de riktigt stora pengarna, inom Europa flyttar spelare från sin moderklubb till en större så fort de får chansen och de allra största klubbarna, de allra rikaste kan egentligen välja hur de vill.

Klubbar som Manchester City, Chelsea, Manchester United, Real Madrid, Barcelona och på senare tid PSG står i en klass för sig vad gäller rika finansiärer. Det fanns en tid när en spelare från Atletico Madrid skulle vägra ett kontrakt med Real Madrid, eller en spelare i Manchester City skulle vägra att bära lokalkonkurrenten Uniteds tröja, men de dagarna är sedan länge förbi. Viftas det med tillräckligt stort kontrakt kan spelare börja strejka, vägra göra sitt bästa, agera rent provocerande genom att vägra fira mål i sin nuvarande klubb om de inte får flytta till den nya.

Men så finns det spelare vilka väljer sin barndomsklubb över allt annat, spelare som lockats med alla möjliga kontrakt och av så starka känslor till sin moderklubb nonchalant avböjt dessa. Francesco Totti är en av dessa spelare. I sista omgången av Serie A avslutade han en 28 år lång karriär, en kärleksaffär som kommer vara i ömsesidigt många år till men utan honom bärandes tröja på planen.

Stadio Olimpico, Romas hemmaarena där Totti spelat i nästan tre decennier tar drygt 70,000 åskådare och den var inför sista omgången helt slutsåld. 70,000 där många var i tårar inför matchen – då Totti gjorde ett ärevarv på löparbanan som omgärdar gräsmattan – och ännu fler var i tårar då han avtackades efter match. Jag håller själv inte på Roma, men det var ett magiskt ögonblick ändå. Jag minns inte hans debutmatch 1989 i den gula och röda tröjan men jag minns att han under säsongerna som följde snabbt satte sig i medvetandet som en magisk fotbollspelare och jag har många minnen från alla de år han spelat. Från tiden då han växte från talangen av Roma, till prinsen av Rom och så småningom till kejsaren av Rom. Och aldrig var han nära att lämna sitt älskade Roma, där han själv som yngling stått på läktaren bland de mest hängivna fansen och sett sin klubb spela.

Själv är mitt största minne med Totti inför VM 2002 då han varit skadad under en lång period och det var osäkert om han skulle hinna bli frisk i tid. Jag stod på södra kurvan i Milans klack på San Siro, en varm och solig vårdag, när Totti plötsligt började värma upp utefter linjen. Han sprang upp och ner mellan avbytarbås och mot vår kurva. Det jubel som spred sig bland klacken var fantastiskt. Bland Milans fans, i en match mot Roma. Precis så stor är Francesco Totti, så stor att motståndarnas fans jublade då de såg honom värma för första gången efter en längre tids skada. Så respekterad. När han till slut kom in fick Totti en stående ovation av hela Milans publik. Någon som är sin klubb trogen i 28 år förtjänar all respekt. Nu är den sagan tyvärr slut.

Zvonko, Kompistips