Spola kröken

Av
Uppdaterat: september 25, 2017


När jag var ung en gång i tiden lästes serietidningen Buster nästan obligatoriskt. Benny Guldfot, Greppet Direkt och Puma brottaren följdes nummer efter nummer. I nästan varje tidning fanns det en helsida dedikerad till kampanjen Spola Kröken där en känd svensk idrottsstjärna ställt upp på bild för att kampanja mot alkohol och hur det verkligen inte hör ihop med idrott om man vill bli framgångsrik. Några större berättelser fanns inte på den tiden, inga exempel på idrottsmän som hamnat nere i avgrunden med missbruk. Det hölls dolt.

Idag är det andra tider och vi har kunnat läsa om flera exempel där några idrottsstjärnor gått ner sig rejält och det finns en viss förståelse, i alla fall från min sida. Att ständigt vara i rampljuset, ha minutiösa rutiner, umgås med stjärnor dagligen, vara omskriven, omtalad, hyllad eftertraktad för reklamkontrakt och vad vet jag, att plötsligt bli en föredetting över en natt, det kan inte vara den enklaste omställning i livet. Att gå från femmans växel till backen i kryphastighet. Om kulturen dessutom dessförinnan varit att man tar sig ett glas, då blir den utvägen ganska snabbt tagen.

Glenn Hysén har exempelvis åtskilliga gånger berättat om hur hans tid i Liverpool var omgärdad av alkohol. Det var givet att man tog sig ett glas med grabbarna efter match, efter träning och under lediga dagar. Det fanns inget Spola Kröken där inte, det var en del av kulturen och en del av medaljens framsida. Arsenals dåvarande lagkapten – Tony Adams – han gick så långt att han kunde ta några glas innan match. Säkert var han inte ensam om det och egentligen är man förvånad hur dessa ens kunde spela. Tony Adams var ändå en back i absolut världsklass med given plats i landslaget.

Idag har det förändrats, idag är de flesta fotbollsspelare renlevnadsmänniskor med strikt diet och de som inte sköter sig hamnar lätt på efterkälken med kontrakt rivet som resultat. Det finns inte en möjlighet i världen att nå den klass som Ronaldo eller Messi håller, genom att supa till det på fritiden. Den senaste som lyckade hålla hög nivå kombinerat med festande, det var väl Maradona, men så avslutades också karriären med skandal eftersom det inte var några bärs han svepte i sig, istället prestationshöjande kokain.

Vi ser hur Paul Gascoigne har gått ner sig till ett vrak, en människa om tyvärr kan dö vilken dag som helst och ingen verkar kunna göra något åt det. Vi har sett liknande berättelser och på ett vis är det ledsamt att de visas med bild i all sin skörhet, på ett annat kanske viktigt som kan skapa förändring. Vi ser ett exempel just i detta nu här hemma i Sverige. Marcus Birro har tillsammans med forna landslags- Malmö- och Benficastjärnan Mats Magnusson skrivit boken Helvetet Tur & Retur där Masse öppet berättar om sitt missbruk vilket startade tidigt. Från hyllad, välavlönad stjärna till uteliggare med skulder hos Kronofogden och den skall läsas. Inte för frosseriets i bedrövelsens skull, för att Masse var en stor stjärna bland många av oss och ännu större nu när han tagit sig upp.

Ibland är vi bara människor, oavsett rampljus eller inte, oavsett miljoner på banken eller övertrasserade kreditkort. Ibland är det lika när till avgrunden.