Två steg från hela härligheten

Av
Uppdaterat: May 30, 2017
bbq

Vi befinner oss i slutet av maj och sommaren väntar runt hörnet. Bara några veckor bort hägrar semestrar, aftnar då vi grillar och luften fylls av den där härliga lukten som bara kolgrillat kött kan ordna. Dagar då vi lapar sol, sitter på verandan och läser en bok, tar en stilla tripp in till stan, beger oss ut till havet eller på sjön, badar, fiskar, umgås, njuter, vilar, festar, och inte ser på fotboll.

I år spelas inget mästerskap. Det går inget OS, VM eller EM. Och för oss fotbollstokiga är det faktiskt ganska skönt. Visserligen kan jag inte tala för alla fotbollsnördar men jag tror ändå ganska många håller med mig, att ibland behöver man en paus. Både från själva matcherna, och bettande på dessa. Särskilt om man följer ett specifikt klubblag och ett landslag på detta. Hela säsongen är snart över, all den där nervositeten man känt inför precis varenda match den försvinner, tack och lov ersätts den inte med någon ny för att landslaget nu skall in i någon turnering. Det är semester för spelare, men det är också semester för oss supportar. Inget våndande. Bara ett lugn.

Det är svårt att förklara fascinationen med fotboll för de som aldrig tagit denna fantastiska sport till sig. Hur skall man förklara för en blind, hur färger ser ut? Det går inte att förklara den kraft som ligger bakom, den källa från vilken det ständigt porlar en längtan att bara fortsatt få se mer av sitt favoritlag. Ibland är det underbart, euforiskt, magiskt och fantastiskt, men inte så sällan har man också suttit och förbannat sig själv, lovat att aldrig i livet se en enda match till. Likt förbannat sitter man där redo inför nästa match kollar laguppställningen och parkerar sig så perfekt man bara kan då avspark visslas igång. Fotboll när den är som bäst, det är en hatkärlek. Det är en blandning av den mest äkta glädjen, blandat med ren masochism. Jag har inga barn själv men jag har ofta funderat på om inte avspark inför en viktig fotbollsmatch med ditt favoritlag, om inte det kan jämföras med ögonblicket då ens unga dotter går ut på stan första gången med sina tjejkompisar, utan någon vuxen alls i sällskap.

Den här sommaren slipper vi allt sådant, ingen metaforisk dotter som skall ut på staden, inga landslagsturneringar, ingen fotboll på flera månader. Och det är skönt. Riktigt skönt att få vila upp sig mentalt från hela den berg-och-dalbana det innebär att verkligen älska ett lag. Nu står juni runt hörnet, de flesta ligor har avgjorts några få skall spela klart men annars är mästarna korade och vi kan samtliga bara strunta i allt vad fotboll heter. Vi kan vända på kotletten över grillen utan minsta stress, för det finns ingen match att hinna bänka sig framför. Vi kan gå med på varje förslag om besök man blir inbjuden till, för det finns ingen match man bara måste se. Vi kan äntligen få vila lite, från hela härligheten som är fotboll. Det skall jag göra, det kan du betta på.

Zvonko, Kompistips