VM 2018 – England

Av
Uppdaterat: maj 7, 2018


God tid inför VM skall vi fördjupa oss här i varje deltagande nation. Alfabetiskt. Räkna inte med någon djupare analys av spelsystem, hur det ser ut i gruppen landet lottats i eller vad deras chanser att vinna hela turneringen är. Nej, här ämnar vi vara något mer nyfikna än så. Den här gången handlar det om England, och vad vet vi egentligen om landet? Vad är det första man tänker på när nationens namn nämns?

Kvartsfinaler, ett förbannat enerverande brassband, det räcker nu och en underlig fetisch vad gäller mat. Det är vad som spontant dyker upp om landet.

Räkna med det

Nu har England under hundra år – särskilt i svensk media – per automatik räknats upp bland de stora favoriterna att vinna VM. Det slår aldrig fel. Visst brukar någon av favoriterna vinna till slut men England har egentligen inte varit i närheten att lyckas sedan 1966 då man under tvivelaktiga former vann finalen på hemmaplan. OK, 1990 hade England ett lysande lag med bland annat Platt, Gascoigne och Waddle. Man tog sig till semifinal. Annars har det varit på repeat. Ut i kvartsfinal på straffar. Turnering efter turnering.

I år finns det inga egentliga världsstjärnor i laget att skryta med. Visst, Harry Kane öser in mål i Tottenham men vad har han vunnit? Räkna ändå med att svensk media kommer lista England som en av favoriterna och motiveringen denna gång kommer med största sannolikhet lyda något i stil med att man just inte har några stjärnor och kan slå ur ett mindre läge med mindre förväntningar, men att de ändå har världsklass på alla positioner. Så kommer det låta.

Men det räcker nu. England fick på pappret en relativt enkel lottning. Det är ändå inte säkert de går vidare från gruppen. Ändå, givetvis har de chans. Precis som Saudiarabien spelar de minst tre matcher.

Tröttsamt på läktaren

Hur många gånger orkar man höra God save the queen sjungas under en och samma match? Min gräns går vid en gång. I ligamatcher är engelska fans fenomenala och väldigt uppfinningsrika med sina sånger. I landslaget repeteras det samma till leda. Räkna med att få höra just God save the queen minst fem gånger under varje match. Och ja, det är mäktigt när tusentals fans stämmer upp i allsång a cappella, men då får de gärna vara lite flexibla med repertoaren. Annars är det på gränsen töntigt.

Detta tar oss till något av det mest meningslösa och irriterande som kan förknippas med ett landslag. The England Band.

De är en samling galningar som går på landskamper spelar musik nonstop. Ett brassband med några som bankar på stora trummor där dynga kommer ur varje horn och det bankas till migrän på kaggar i 90 minuter. Varför man ens får komma in på arenan om avsikten inte är se matchen, istället miljöförstöra sin omgivning med ständigt tutande och bankande, det är underligt. Och mycket riktigt fick de inte komma in på arenorna i Brasilien då VM gick där 2014. Rätt åt dem.

Så kallad mat

Har man varit medlem på ett brittiskt fotbollsforum är det fascinerande hur snabbat det kan börja handla om livsmedel och hur petiga de är med att påpeka exakt vilket varumärke som är det rätta. Någon kan kommentera att en spelare liknar ett kex i ansiktet, inom sekunder har hela tråden eskalerat till vilket kex som är det bästa och vad som egentligen är ett kex, vad som är en kaka. I ett land där den mest kända maträtten är fiskpinnar med pommes frites.