VM 2018 – Frankrike

Av
Uppdaterat: maj 7, 2018


God tid inför VM skall vi fördjupa oss här i varje deltagande nation. Alfabetiskt. Räkna inte med någon djupare analys av spelsystem, hur det ser ut i gruppen landet lottats i eller vad deras chanser att vinna hela turneringen är. Nej, här ämnar vi vara något mer nyfikna än så. Den här gången handlar det om Frankrike, och vad vet vi egentligen om landet? Vad är det första man tänker på när nationens namn nämns?

Cantona, överskattat kök, VM-historiens bästa match och akademier. Det är vad som spontant dyker upp om landet.

Fantastisk fotbollsfostran

När Arsene Wenger nu till slut efter 22 år som tränare för Arsenal flyttar på sig är det för många fans av The Gunners en lättnad, och de förstår nog inte fullt ut vad man tappar. Vad som kommer efter är fortfarande oklart men här finns ingen försäkring att det kommer bli bättre. Även om nytt blod till slut måste få komma in.

Få har gjort så mycket för fotbollen på olika plan, som Wenger kan tillskrivas. Han har aldrig tränat det franska landslaget men har varit väldig delaktig i deras titlar. Han var nämligen med att sätta tonen i hur franska spelare skulle fostras, med akademier där man tog tillvara på talang under ganska unika former. Jämfört med exempelvis Italienska och Engelska klubbar, med deras ungdomsverksamhet, så hamnade fransk motsvarande i pole position. Mycket tack vare Wenger under hans tidiga karriär som tränare.

Få länder har exporterat så många världsstjärnor, som Frankrike gjort. Många av dem köptes relativt billigt och introducerades på den större scenen av Wenger själv. Vieira och Henry i Arsenal bara för att nämna två.

Kaxig kult

I rak motsats till fostran hittar vi Eric Cantona. En bohem, en tjurskallig magiker och vandrande kontrovers. Cantona ställde till med så mycket bråk och var så oblyg om att uttala det han tycket angående både lagkamrater eller tränare, att han blev avstängd från spel i landslaget. Med det missade ganska många möjligheter att glänsa. Men få kan säga något illa om Cantona ändå. Det var en spelare som direkt hade valt att gå sin egen väg, en spelare som egentligen var poet där fotbollsplanen råkade vara scenen där han kunde få utlopp för sin konst.

För oss som uppskattar fotboll i sin renaste form var det en förlust att vi inte fick se Cantona oftare på en internationell nivå. Karatesparken då en bortasupporter häcklar honom, när de rinner över och Cantona slänger sig från plan med fötter flygande i midjehöjd mot supporten på läktaren, den sammanfattar på något vis hela fransmannens karriär. Hela det ögonblicket var en haiku.

Michelin schmichelin

Att just fransmän delar ut stjärnor till restauranger som skall anses vara bäst i världen är på något vis ett hån mot mat. Visst finns där goda rätter men det mesta är stulet från grannländer maskerat under långa, komplicerade, fisförnäma namn, och knapra i sig sniglar där de måste doppas i två centiliter vitlök för att ens smaka något, då skall man bara sträcka upp händerna ge sig inför kulinariskt överlägsna kök såsom det grekiska, turkiska, italienska, argentinska, persiska eller libanesiska.

Men jag ger dem fotbollen, där de varit en av två sidor som producerat några av världshistoriens absolut mest minnesvärda matcher. Där kvartsfinalen i VM 1986 överlägset står ut. Socrates, Josimar, Zico och en ung Careca på ena sidan. Platini, Battiston, Bossis och Giresse på den andra. Matchen slutade 1-1 varpå Braslien vann på Frankrike vann på straffar. Det var förrätt, huvudrätt, efterrätt och apertif i en och samma match.